| dc.description.abstract | Diakonantet blev genom den Kyrkoordning som gäller från och med år 2000 en kyrkorättsligt reglerad vigningstjänst i Svenska kyrkan, där diakonen vigs till att genom sin gärning vara ett barmhärtighetens tecken i både församling och samhälle (KO, sjunde avd). Det betyder att en förskjutning skett från diakoniinstitutioner och samhälleliga institutioner till att ha organiserats in i Svenska kyrkans församlingar.
Syftet med denna uppsats är att undersöka den nya kontexten för diakonin, vilka diakonala verksamheter som bedrivs i Huddinge Botkyrka kontrakt, samt hur diakoner och diakonisassistenter i kontraktet uppfattar uppdraget att vara ett barmhärtighetens tecken. Detta har jag gjort genom både ett deskriptivt och kvalitativt förhållningssätt, där de intervjuade fått redogöra för vilka verksamheter de driver, samt hur de själva uppfattar vad det innebär att vara ett barmhärtighetens tecken.
”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, säger Jesus (Matt 25:40). Barmhärtighet är godhet och kärlek i förhållande till den eländige, menar Wilhelm Löhe (Löhe 1878: 1-2). Kierkegaard menar att det är handlingen som är barmhärtighet (Kierkegaard 2001: VII).
Ordet diakonia är grekiska och betyder tjänst, begreppet diakoni handlar om att tjäna. Dagens diakoni uppfattas springa ur två historiska källor. Det ena är ur fornkyrkan som beskrivs i Apostlagärningarnas sjätte kapitel, och den andra källan är det sociala engagemang som började spira under 1800-talet. Det allmänna diakonatet innefattar alla kristna människors sociala och politiska ansvarstagande, medan det särskilda diakonatet och vigningstjänsten i Svenska kyrkan bygger på en förståelse att kyrkan kallar till tjänst.
Till diakonins styrdokument hör Kyrkoordningen från år 2000, Borgåöverenskommelsen, den svenska Kyrkohandboken från 1986, biskopsbreven från 2014 och 2015 samt de lokala församlingsinstruktionerna. Fyra grundläggande arbetsuppgifter ger diakonens uppdrag dess identitet – att vara röstbärare, ledare, själavårdare och undervisare. Ett liv i diakoni riktar uppmärksamheten mot medmänniskorna och de diakonala verskamhetsformerna som församlingen bedriver behöver utformas i dialog med närsamhället.
Övergripande kan de diakonala arbetsfälten i Huddinge Botkyrka kontrakt kategoriseras under: diakonimottagningar, själavård, öppna mötesplatser, barn/ungdom/familj, verksamhet för vuxna och äldre, verksamhet för nyanlända och EU-medborgare, diakonala verksamheter under sommaren, gudstjänst, samarbete och nätverk, sjukhuskyrkan samt finska arbetet. Att vara ett barmhärtighetens tecken uppfattas olika av intervjupersonerna, men de flesta menar att barmhärtighet är i mötet med den enskilde. De intervjuade ser både möjligheter och svårigheter i att vara barmhärtig och ett barmhärtighetens tecken. Det finns också en skillnad i det socialpolitiska uppdraget och den kristna barmhärtigheten, där bland annat bön och det holistiska synsättet nämns. Flera nämner också vikten av att vara barmhärtig mot sig själv. | nb_NO |
