| dc.description.abstract | Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vad människor som genomgått någon form av offentlig skilsmässoritual tar med sig för erfarenheter av den, hur den påverkat dem och andra i deras närhet. Genom semistrukturerade intervjuer med fyra informanter, och genom en tematisk analys har jag presenterat fem teman vilka sedan analyserats genom att lyftas in i en systemisk och socialkonstruktionistisk kontext för att skapa ny och utvidgad förståelse av upplevelserna. Jag har kommit fram till att informanterna för det första tillskriver skilsmässoritualerna betydning för deras egen upplevelse av kontroll över en situation annars präglad av maktlöshet. Informanterna säger också att de genom ritualen fått möjlighet att nyskriva berättelsen om sig själva som de upplevt haft betydelse i möte med både vänner och familj. Informanterna berättar också att de genom ritualen fått motta omsorg och att ritualen underlättat för många i informanternas närhet ur den aspekten att de i det närmaste fått instruktioner för hur de kan och bör förhålla sig till informanterna. De olika ritualerna har för informanternas omgivning framstått som mer eller mindre oortodoxa vilket enligt informanterna kan ses på som ett bidrag till förståelse för att livet inte är så svartvitt. Genom de teorierna som använts söker jag först och främst förstå hur dessa upplevelser kan förstås i en systemisk, språkligt skapad kontext. Jag har genom analysen fått en djupare förståelse för de cybernetiska processer som präglar ett system i kris samt hur ny information kan hjälpa samma system att anpassa sig till en förändring. Likaså har jag sett hur ritualernas förlopp kan förstås utifrån grundläggande förutsättningar för kommunikation. Med hjälp av den narrativa metaforen har jag också kunnat se skilsmässoritualerna i ljuset av en språkligt skapad verklighet och genom några av de resonemang och teorier som följer i denna tradition. Bland annat genom Bachtins teorier om dialogism och polyfoni. | en_US |
